Lite nya bilder ifrån en skogspromenad jag och prinsarna tog här om dagen :).
Gibbs har inte riktigt kommit underfund med "det stora vattnet" än men Gandhi däremot är nyfiken och tar sig gärna ned för att utforska det närmare.
Mjau!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
En liten hälsning ifrån prinsarna,
Gandhi har som ni vet äntligen blivit av med sin tratt och såret är jättefint. Knölen han hade innan vid ögat är helt borta och så snart pälsen växt ut kommer han att bli så fin. Nu håller jag tummarna att inget mer ska hända dem utan att de bara får må bra och njuta av livet :).
Prinsarna börjar känna sig hemma på gården. De tenderar att röra sig kring gården men det är nu deras revir och de andra grannkatterna håller sig mer på avstånd. Det blir lite sammandrabbningar mellan dem ibland men jag tror att de har fått mer respekt.
Gibbs har vid flera tillfällen kommit hem med små möss som han antingen ätit upp eller lekt med :). Vid ett tillfälle kändes det som att han bara ville visa vad han hittat, han lekte lite med musen men sedan var den helt ointressant. Jag trodde musen led och förstod att någon av oss borde göra slut på dess lidande men så plötsligt började musen röra på sig och det verkade mest som att den var chockad, vilken lättnad! Mårten tog den på en spade och satte ut den på åkern igen, jag antar att man kan säga att den lilla musen hade änglavakt :).
 |
| Den lilla musen med änglavakt :). |
 |
| Musjagarn på en promenad i skogen. |
 |
Gandhi sitter och spanar i trädgården. Är han inte ståtlig :). Det roliga är att så fort han får lite uppmärksamhet ifrån någon av oss så kommer den lilla, Gibbs, alltid knatande för att försöka dra uppmärksamheten till honom i stället :).
|
Prinsarnas favoritplats, stentrappan vid entrén. Där ligger solen på och där kan de sitta tryggt och titta ut på vad som händer runt omkring.
 |
| Gandhi tar en powernap i solen. |
.jpg)
Vi känner alla ansvar för olika saker i livet och av någon anledning verkade Gandhi uppleva att brevlådorna behövde bevakas. Antingen var det så eller så väntade han på att posten skulle komma med en viktig leverans :).
.jpg)
Numer är ju jag inne i stan i veckorna, tyvärr, då jag börjat arbeta igen (har varit sjukskriven hela sommaren). Prinsarna betyder mycket för mig så det är jobbigt att vara ifrån dem. Här om dagen var jag ute på landet och blev ompysslad. Jag har en visdomstand som är på väg upp (AJ!). Jag tror inte att det finns något bättre än att få krypa ned under en filt och sedan få somna med prinsarna vid min sida :).
Mjau!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Igår var det äntligen dags för återbesök hos veterinären för Gandhis del. Nu har det gått två veckor sedan operationen. Två tunga veckor med tratt och en brorsa som inledningsvis inte kände igen honom och som sedan roade sig med att slå till tratten då och då (stackars Gandhi). Hur som helst, nu var det då dags att ta bort stygnen. Enligt veterinären såg allt bra ut och Gandhi slipper därmed att kallas för "tratten" framöver, för den gömmer vi undan i ett skåp och så håller vi tummarna att vi inte ska behöva ta fram den igen.
När vi kom hem igen firade vi med att låta katterna smaska på lite tonfisk.
Slutet gott!
.jpg)
.jpg)
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Efter att Gandhi var borta i flera veckor tog det ett tag innan han vågade sig ut igen. Han är mycket mer hemmakär nu än tidigare (vilket innebär att han inte går några långa turer på egen hand). En kväll, när han återhämtat sig ordentligt, tog min lilla familj en liten skogspromenad. Gibbs har ändå sedan han såg Mälaren för första gången varit otroligt nyfiken på vad det egentligen var han såg framför sig. Nyfikenheten verkar dock vara blandad med ren förskräckelse :). Denna kväll när vi gick längs stranden vågade sig båda katterna ända ned till vattenbrynet och Gandhi började till och med att leka i vattnet :). Gibbs höll sig dock lite i bakgrunden då han fortfarande är lite misstänksam.
Det var en härlig upplevelse, se själva:
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Tänkte att jag skulle skriva ett par rader här, om min lilla prins som var bortsprungen men som kom tillbaka och som sedan blev opererad!!! När ska det ta slut? NU, bestämmer jag. Min duktiga lilla kille, Gandhi, har varit med om alldeles för mycket på väldigt kort tid. Först flyttade han ifrån sin trygghet, sitt hem i Nyköping, sen försvann han och nu, för en vecka sedan, var han hos veterinären och opererade bort en knöl som han haft i ansiktet i många år. Saken var den att knölen blev sårig då och då men på sista tiden ville det inte riktigt läka alls. Hade jag vetat att det gick att ta bort knölen hade jag gjort det för längesedan men trots att den har visats upp för veterinärer tidigare har ingen sagt att det var ett alternativ.
I samband med veterinärbesöket genomgick Gandhi även en s.k. seniorkoll. De tog blodprover och bände och vred på leder. Allt var bra :). Han vägde 6 kilo och rekommendationerna är att han inte bör väga mer (tänk, jag som tyckte att han var så mager när han kom tillbaka hem efter att varit bortsprungen. Han har i och för sig ätit upp sig sedan dess, uppenbarligen).
Efter operationen var min kära prins helt borta, stackarn. Han var så drogad att han inte kunde stå på benen. Jag var livrädd att han skulle ramla ner för trappan i huset när han vinglade fram. Gibbs kände inte igen honom och var väldigt misstänksam. Han ville inte riktigt kännas vid sin brorsa :). Dagen efter operationen var Gandhi som vanligt igen men trots det ville Gibbs inte vara nära honom. Det tog flera dagar innan ordningen var återställd.
Gandhi fick 12 stygn i ansiktet och snittet är gjort precis vid ögat vilket har resulterat i att han fått ett ögonlyft, just på det ögat. Jag hoppas att det lägger sig men vi får se. Det är på samma sida som han redan har ett litet vikt öra så han kommer se rätt härjad ut. Huvudsaken är dock att han mår bra, hur han ser ut spelar ingen roll. Han är min lilla prins ändå, så klart!
Idag har han haft tratt i lite mer än en vecka. Jag förvånas hela tiden över denna katts tålamod och anpassningsförmåga. Han finner sig i det mesta. Det var lite klurigt i början när han skulle äta mat med tratten samt ta sig fram med den men nu har han fått in tekniken och springer runt med tratten precis som att han inte gjort annat :). "Tratte" är hans nya smeknamn hi hi och därmed blev Gibbs "Fnatte", jag "matte" och Mårten "Måtte" ;).
Nu håller vi tummarna va, att inget annat ska hända dessa små prinsar? Nu får det helt enkelt vara NOG! Nu vill jag att de ska trivas i sin miljö och framför allt må bra!
 |
| Gandhi nyss hemkommen ifrån veterinärer. Han var lite nedkyld efter att ha varit sövd. |
 |
| Någon dag efter operationen fick han gå ut. Han promenerade på i skogen som vanligt, trots sin lilla rosa tratt :). |
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
 |
| En utmattad prins. |
En saga kräver sitt slut.
I mitten på förra veckan vaknade jag på morgonen och kände mig riktigt nere. Livslusten var som borta och jag försökte att hitta en anledning för mig att kliva ur sängen. Jag minns inte vad det var som gjorde att jag tillslut kom upp, kanske var det bara ett rent måste. Solen sken in på övervåningen och istället för att njuta av de sista solstrålarna fokuserade jag bara på hur varmt och kvalmigt det var inne. Jag stod inte ut och upplevde det som att jag inte fick någon luft varav jag öppnade balkongdörren.
Precis när jag bestämt mig för att lägga mig under täcket igen hör jag ett intensivt jamande utifrån. Förstås tror jag att det är Gibbs som vill in. Jag går ut på balkongen och förstår då att det är mer än ett jamande. Det har hänt något. Min första tanke är att det är en annan katt i närheten och att Gibbs är rädd. Jag lutar mig över balkongräcket och tittar ned mot trappan. Det tar någon sekund innan jag reagerar på det jag ser, ett par vita tassar. Gibbs har inga vita tassar! Mitt hjärta slår fort medan jag springer ned ifrån övervåningen för att öppna ytterdörren. Jag öppnar dörren sakta och på andra sidan står min älskade prins, Gandhi! Som i ett rus sätter jag mig ned för att locka in honom. Han vill in men han tvekar. Jag känner mig hysterisk och försöker lugna ned mig för att inte skrämma honom. Det tar några sekunder men sen kommer han till mig och börjar att stryka sig mot mig. Ganska snart därefter går han in i köket och till matskålen. Han får mat och han vräker i sig den. Efter en stund har jag lugnat ned mig och jag börjar känna en enorm lycka över att han är tillbaka. Jag klappar honom och märker att han har magrat men i övrigt verkar han må bra. Han är inte tufsig och inte skitig. Det är svårt att låta bli att undra vart han har varit. Jag ringer till Mårten för att meddela den fantastiska nyheten och sedan till övriga i familjen som oroat sig. Tänk att en så usel morgon kunde vända och bli så fantastisk :).
Gandhi sov mycket de första dagarna hemma. Jag försökte ge honom mat i omgångar så att han inte skulle magproblem (tack och lov fick jag bra tips av personal på katthemmet i Stockholm). Han är lite mer rörlig idag men han vill inte gärna gå ut. På sin höjd sätter han sig på trappan en stund men längre än så går han inte själv. Jag tog med honom på en promenad runt huset idag men därefter ville han in igen. Återigen, vart var han och vad var han med om egentligen? Hade varit spännande att få veta (eller så är det bättre att inget veta).
Så mina kära vänner, den tillsynes otäcka sagan fick sig ett lyckligt slut :).
Stort tack till alla som hjälpte mig att söka efter min älskade gamle vän, love you all!
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Igår ringde telefonen, det var en man som hade sett min lapp angående Gandhi (som jag satt upp här i området). Han berättade att han trodde att han hade sett min katt iförrgår kväll kring klockan 18.00. Mannen förklarade vart han hade sett katten och jag slängde mig upp på cykeln för att cykla dit. Jag hade med mig en liten burk med torrfoder i som jag skakade samtidigt som jag ropade hans namn. Mannen som ringde hade berättat att han hade sett katten vid en carport. Jag tog mig förstås dit och väl där så ropade och visslade jag hans namn. Plötsligt prasslade det till i buskarna och jag hörde ett mjau!!! Mitt hjärta hoppade till och jag tänkte nu kommer han... men det var ju inte han utan det var en annan katt. Så prasslade det i buskarna igen och mitt hjärta stannade återigen till i hopp om att Gandhi skulle komma utspringandes rakt in i min öppna famn...men nej, det ytterligare en annan katt. Jag pratade lite med dem och sedan gick jag vidare. En ung tjej i området sa att katterna var hennes grannes så jag tänkte att det borde ju inte ha varit någon av dessa katter som mannen sett. Han hade uttryckt att han aldrig hade sett katten i området tidigare.
Jag fortsatte att ropa, vissla och skaka med min lilla matburk då jag hörde någon jama bakom mig, jag vände mig glatt om men...de var de två katterna ifrån tidigare möte som hade följt efter mig. De kände väl att jag hade mat med mig.
Jag var ute och ropade i en och en halvtimma ungefär sedan fick jag inse faktum att jag inte skulle hitta honom där och då. Sakta cyklade jag således hemåt, besviken och ledsen.
När jag kom hem satte jag mig i soffan och myste med min älskade Gibbs, i samma veva fick jag besked om att jag måste lämna Östermalm inom kort då lägenheten jag bor i ska säljas.
Livet kunde vara liiite roligare just nu.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Det gör mig ont att skriva denna text...nu är det en vecka och tre dagar sedan som du försvann, min älskade Gandhi. I 10 år har vi stått vid varandras sida och både du och jag har gått igenom mycket. Det har varit en del stora förändringar men vi har klarat dem bra i slutändan. Jag ville inte flytta dig återigen, egentligen inte. Du har kommit dig till åren och jag ville inget hellre än att du skulle få bo på den plats du kände dig hemma på. Av olika anledningar valde jag dock att du skulle få flytta till mig och Mårten i Killinge, tillsammans med din bror. Jag vet inte om det blev för mycket för dig med ytterligare en förändring i livet. Kanske var det katterna i området som jagade bort dig? Du har ju aldrig gillat att bråka. Kanske finns du i närheten men håller dig på avstånd?
Jag har gjort allt i min makt för att hitta dig men ingen verkar ha sett vart du tagit vägen, inte ens polisen har information att ge. Stor del av mina dagar går åt till att söka efter dig på nätet. Jag vet inte hur många grupper jag har gått med i och hur många annonser jag har lagt ut.
Många säger att du kanske bara är på stråk men så vitt jag vet har du aldrig varit på sådana långa utflykter tidigare. Det har regnat en del och jag vet ju att du inte gillar att bli blöt . Jag stod inomhus och blickade ut över åkrarna och jag kunde inte hålla tillbaka tårarna när det åskade som mest...min lilla Gandhi...någonstans mitt i det hemska ovädret.
Inom mig är det ett mörker som gror, ett mörker som sakta påminner mig om att du kanske aldrig kommer tillbaka till mig. Jag skjuter bort det och försöker att hålla hoppet vid liv...för utan det skulle jag falla. Trots att du inte funnits hos mig stor del av det senaste året har du alltid varit en stor trygghet i mitt liv. Du var mitt ansvar...det känns som att jag svek dig.
Jag vill inget hellre än att du ska komma hem. Jag kommer att fortsätta leta tills jag finner svar.
--------------------------------------------------------
Tack till alla som hjälper mig att länka min efterlysning av Gandhi vidare och tack älskade Mårten för att du förstår och för att du hjälper mig att leta.
------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Upptäckte igår att Gandhis tand inte alls mådde bra (hans ena hörntand framtill i överkäken). Den såg inflammerad ut och har nog tyvärr varit det en tid. Då han faktiskt verkade påverkad av den bestämde jag mig för att återigen ta kontakt med veterinären. I samband med att jag skulle ringa satt Gandhi och åt mat. Plötsligt skrek han till och jag förstod att han måste kommit åt tanden och att han kände smärta. Jag blev orolig men innan jag visste ordet av så lät det "pling" (ungefär ;)) och på golvet låg hans framtand!!!
Lite chockad tog jag upp Gandhi och kollade i hans mun och mycket riktigt, där framtanden suttit var det nu bara ett stort hål. Jag ringde direkt till veterinären men de meddelade mig att om hela tanden, rot och krona var borta så var det ingen fara utan tvärtom, väldigt bra. Hon lugnade mig och sa att nu borde Gandhi bara bli bättre MEN om han blev sämre så skulle jag ta kontakt med dem igen. Kvinnan uppmanade mig att ha koll på såret i munnen och skölja det med koksalt. Som tur var hade jag köpt hem det straxt efter att han hamnat i fighten med grannkatten.
Senare på kvällen hjälpte Mårten mig att skölja såret och redan då kunde jag se att hålet dragit ihop sig och blivit mindre, samt att tandköttet börjat bli rosa igen. PHU!!! Det råder dramatik i Killinge, det vill jag lova :).
Här om dagen råkade Gandhi i fight med en grannkatt. Jag missade hela bråket och tur var kanske det för jag hade nog blivit livrädd och börjat stortjuta. Mårten såg en del av bråket och han berättade att katterna tog rejäla grepp över strupen på varandra, inte bra, inte bra! Gandhi är verkligen ingen slagskämpe utan han undviker bråk in i det sista men går det för långt så kan han försvara sig. Usch...när jag väl kom in i bilden hittade jag Gandhi alldeles tilltufsad och matt. Det kom lite blod ur munnen men jag intalade mig att det inte kom ifrån honom. Jag tog in honom och sökte igenom honom, efter sår eller andra skador. Han hade fått en del s.k. punktsår. De är inte roliga för de blir väldigt lätt infekterade. Gandhi var verkligen påverkad av fighten och låg och sov resten av dagen/kvällen. Jag var nog allt lite orolig för jag tyckte det var så svårt att läsa honom, om han hade ont eller bara var orkeslös. Jag upptäckte senare att blodet i hans mun kom ifrån honom, tyvärr. Fick för mig att han hade skadat en tand och bestämde mig för att ringa till veterinären kommande dag.
Under kommande natt kollade jag till honom några gånger och han lyfte knappt på huvudet när jag kom. PÅ morgonen var han dock piggare. Han kom och mötte mig och ville ha mat. Jag tvättade hans sår och ringde sedan till veterinären som sa att jag kunde försöka att vårda såren själv, med koksalt. Hon berättade att jag skulle se till att hålla såren öppna så att den vätska som bildades kunde komma ut. Om det trots det bildades en böld skulle jag återkomma. Angående tänderna sa hon att det är vanligt att de blöder i munnen efter en fight då de kan fastna (jag vet inte riktigt hur hon menade men tyckte det lät logiskt).
Jag har kollat hans sår och idag verkar allt vara helt ok. Igår var vi på en lång promenad i skogen och han var full av energi så no more worries :). Skönt!
Jag hoppas bara att katterna har gjort upp nu och att det inte blir mer bråk men jag blev lite orolig igår när samma katt som var på Gandhi satt och lurade och "pratade" i buskarna intill vår tomt. Jagade bort honom men chansen att han återvänder är nog tyvärr stor. Hoppas på det bästa.
Tog några riktigt fina bilder på prinsarna för någon dag sedan, enjoy :).
Så har mina prinsar bott hos mig och Mårten i en vecka och två dagar :). De andra katterna i området har varit och "hälsat", en del är nyfikna och verkar inte vara mer än så men dessvärre har en vildkatt dykt upp och bråkat lite. Matte har dock varit flitig med att jaga bort obehöriga katter ifrån gården med en vattenspruta, milt och effektivt :).
Katterna, mina alltså, håller sig till tomten. De ligger på trappan eller i farstun som oftast. Jag vet inte om det är så att det inte riktigt känner sig trygga än (antagligen är det så) eller om de faktiskt uppskattar vår närhet och hellre håller i närheten därav.
Jag tror jag fortfarande har lite svårt att ta in att de faktiskt bor med mig igen, det är en sådan fantastisk känsla och Mårten mår hur bra som helst (peppar, peppar ta i trä).
Gibbs och Gandhi står varandra nära och även om Gandhi var den som skyddade Gibbs inledningsvis så har Gibbs nu tuffat till sig och istället börjat att samarbeta med Gandhi gentemot de andra katterna (nu är det inte alls så illa som det kanske låter, det handlar bara om att katterna ska acceptera varandra och göra upp om revir)...var tvungen att springa ut i skrivandets ögonblick för att skrämma bort "Julle" en gammal gaggig hankatt :).
Här om dagen kom pappa och hans familj på besök och i samband med det fick katterna följa med ut i skogen, på en skogspromenad. Det var en väldigt mysig promenad och de gick efter precis som de brukar göra.
När vi kom ner till sjön blev Gibbs som förtrollad!
Gandhi var dock inte lika imponerad utan vandrade vidare ganska snart.
Gibbs var nog lite rädd samtidigt som nyfikenheten tog över för han gick ned mot vattnet och stod sedan där och bara stirrade :). Undrar vad han tänkte :).
Det tog ett tag men tillslut fick jag med honom hem. Vi får se hur han reagerar nästa gång vi går på vår promenad. Han kanske blir sugen på att bada ;).
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Den här bilden tog Mårten på Gibbs när han klättrat upp i ett äppelträd. Så fin bild!
--------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Låt mig presentera min allra käraste vän, GANDHI! Han har nu hunnit bli 9 år gammal och han fick sitt namn efter trollkarlen i Sagan om ringen, Gandalf. Det enda var att namnet var lite långt och därav blev det Gandhi med tanken att då hedrar vi även den historiska Mahatma Gandhi som mördades 1948 och som var pijonär för filosofin som säger "motstånd mot det onda genom aktivt ickemotstånd". Min Gandhi lever efter samma filosofi, han är inte den som bråkar i första taget. Även om lillbrorsan är på och retas från och till.
När Gandhi var liten arbetade jag som föreståndare på ett kollo i Bettna. Det var ett smådjurskollo där barnen fick möjlighet att ta hand om kaniner, lamm, hunvalpar och kattungar. I samband med kollostarten var den en kvinna som hörde av sig och berättade att hon hade några kattungar som hon behövde bli av med. Hon frågade om vi på kollot inte kunde ta hand om dem. Jag minns inte hur många kattungar det handlade om men jag minns att hon sa att om vi inte tog dem så skulle hon bli tvungen att avliva dem. Vi tog emot de små liven och efter kollotidens slut var det flera föräldrar till barnen som lämnat sitt intresse att ta hand om katterna. Det var dock en katt som blev kvar och det var min kära Gandhi. Då hans fiolosofi om att vara aktiv ickemotståndare så var det han som fick stå åt sidan när de andra syskonen skulle äta mat. När han väl åt så stressade han så mycket att han kräktes. En veterinär har senare sagt att han lider av Bullemi. Det är inga stora problem idag men då och då blir han stressad och äter som om det gällde livet och sedan kräks han, stackarn.
Gandhi är väldigt välberest och har farit tillsammans med mig på både tåg och i bilar, fram och tillbaka mellan olika platser. Med tanke på det så valde jag att låta honom bo kvar på den gård jag bodde på tidigare och även om jag saknar honom enormt mycket så vet jag att han är där han trivs bäst. Som tur är så är det bara att åka ut och hälsa på honom och hans lillbrorsa i stort sett när jag vill och jag hoppas att han kan komma och bo hos mig i någon natt här framöver också. Alla ni som har djur vet hur mycket de kan komma att betyda och ni förstår mig också om jag säger att Gandhi är mitt allt :).
Och så har vi Gandhis lillebror, eller hans halvbror, GIBBS. Gibbs är 3 år och man skulle kunna säga att det var han som hittade mig. En dag på jobbet var det en tjej som kom in med en katt som hon hade hittat vid en rastplats straxt utanför Nyköping. Hon berättade att hon hade sett katten där ett par dagar och tyckt väldigt synd om den då den gick och åt mat ur soporna. Den här morgonen beslutade hon sig för att ta med sig katten och lämna den till polisstationen. I samband med att hon kom in kom jag ner i receptionen. Katten slank ur tjejens famn och hon frågade om ingen annan kunde ta upp katten då hon var allergisk. Jag gick fram till katten och tog den i min famn och omedelbart började den att spinna och buffa med sitt lilla huvud mot min kind. Jag kan säga att jag föll direkt. I väntan på vad som skulle hända fick katten vara inne i ett kontorsrum. Jag gick och kikade på den då och då och märkligt nog var den hur avslappnad som helst och låg och sov på skrivbordet. Så småningom fördes katten ned i källaren till en stor hundbur där den skulle förvaras tills beslut fattats kring dess fortsatta öde. Mitt hjärta var redan hans men jag ringde till min dåvarande sambo och frågade om det var okej att jag tog med mig en katt hem över helgen. Jag sa att det bara var tillfälligt då jag egentligen inte ville att Gandhi skulle behöva konkurrera med någon annan, det hade han gjort tidigare och nu behövde han få vara kung på gården. Hur som helst så följde katten med hem och sedan dess har han bott hos oss.
Inledningsvis trodde vi att det var en honkatt varav vi döpte den till Abby efter "Abby" i CIS Navy. Efter ett tag insåg vi dock att det inte var en hon utan en han och för att inte komplicera det hela bytte vi bara ut tv karaktärerna och han fick istället heta Gibbs.
Gibbs är en riktig äventyrare och han är väldigt alert och nyfiken på allt. Han och Gandhi är verkligen varandras motsatter och kanske är det just därför som de passar så bra ihop.
Gibbs bor också kvar på gården och där får han bo kvar. Har inte hjärta att flytta på honom för att fylla ett behov hos mig. Dessutom ska ju jag börja att pendla vilket gör det till en omöjlighet att ta hand om honom.
Prinsarna på Valsta.
