Kom med på en liten promenad i skogen...

Det är verkligen en lyx att få komma ut på landet, andas lite ren luft och promenera i skogen när man har ett sådant arbete som jag har. Det är en ren fröjd för själen att höra vindens sus och trädgrenarnas knarrande. Sist jag var på landet tog jag mig ut i skogen själv dels för att ladda batterierna och dels för att se om jag kunde ta några fina bilder. I sådana här sammanhang kan jag säga att jag verkligen saknar mina två svansar som förr gick med mig på liknande promenader, mina prinsar Gibbs och Gandhi. Nu när de inte är med mig tänkte jag låta er, mina kära läsare, följa med in i skogen :). Detta inlägg är särskilt ägnat min gamla barndomsvän Shanti :).

Jag har gått i denna skog tidigare tillsammans med pojkvännen, och det var bara för någon vecka sedan. Denna promenad var dock helt annorlunda då stora skogsmaskiner trängt sig in i den och röjt bort en hel del träd. Till en början kändes det lite sorgligt att se allt timmer ligga samlat i högar på marken men jag förstod senare att det inte handlade om röjning utan om skogsvård.

Björktimmer

Efter en stunds vandring i skogen kom jag fram till den vackra stranden. Jag hoppas verkligen att jag kommer att få möjlighet att njuta av den mer i sommar. Tänk er ett kvällsdopp i solnedgången ;).

Isen låg fortfarande kvar men hade börjat att brytas upp vid strandkanten. Jag provade att stoppa in kameran under en sådan klyfta och resultatet blev rätt häftigt, eller hur!

Ytterligare en isformation.

Det var inte bara isen som skapade formationer i skogen. Hittade detta fallna träd (som faktiskt fallit naturlig väg) under vilket det bildats en liten tunnel. Hade jag varit liten igen hade jag definitivt älskat att krypa under och leka loss ordentligt.

När jag hunnit halvvägs på min lilla skogspromenad gick det inte att ignorera röjningen (som nu inte var en röjning men som kändes som en). Det var stora spår i jorden efter maskinerna och överallt låg timmer och fallna träd. Ett tag kändes det väldigt sorgligt. Jag hittade detta band som det stod "Naturvård" på och jag tänkte, naturvård my as!! Jag började att leka med bandet och tog en del bilder som jag ville skulle illustrera det paradoxala i det hela. Jag menar man kallar det naturvård samtidigt som det förstör så mycket, åtminstone för stunden och jag kunde inte heller låta bli att undra om de små underbara rådjuren någonsin kommer att våga sig tillbaka till just detta område igen. Min pojkvän menar att jag ine behöver oroa mig så jag får väl lita på honom  :).

Efter att stannat till och gjort lite reflektioner över naturvården fortsatte jag min promenad. Jag tror faktiskt om jag ska vara ärlig att vi generellt uppskattar skogen för lite. När jag var liten var jag jämt i skogen och lekte men om jag tittar på mina syskonbarn så är ju de inte alls i skogen på samma sätt. Det känns som att de inte är bekväma i den och att de inte ser möjligheterna i den och med den.

Är det inte vackert :).

Lekte lite med kameraeffekterna i min mobil :).

Timmer så långt ögat når.

Jag avslutar denna promenad med denna bild. När våren tar fart och växtligheten kommer igång ordentligt så kommer skogen säkerligen se annorlunda ut återigen, så länge det handlar om naturvård så är ju framtiden säkrad och min oro obefogad.