Andra varvet...

Jag har haft loppisen öppen nu i ett par dagar och jag måste säga att det går rätt bra. Det är inte varje dag som det klirrar i kassan men jag tycker nästan att det roligaste är att få prata lite med alla människor som stannar till. Jag får lära känna många nya människor och många har i och med det börjat att uppmuntra mig till att starta något eget framöver, det vore något!

Loppisen här ute i Killinge är inte bara en loge full av prylar, åtminstone vill jag inte att det ska vara det. Därför försöker jag att göra det lite mysig och pyssla och dona så att kunderna blir inspirerade, dels till att shoppa men också till att tänka om i nya banor, att gamla saker kan få nya funktioner i våra hem.

Igår t.ex. konstruerade jag ett fönster genom att hänga upp gardiner på en klädstång. I "fönstret" hängde jag upp en ampel med en liten ringblomma i och intill det la jag ut en matta på vilken jag ställde ut ett par stolar. Min tanke var att det skulle föreställa ett litet vardagsrum :).

Jag hade några servettringar liggandes i en kartong. Dem tog jag upp och satte på vita tygservetter. Sedan dukade jag serveringsvagnen som att den skulle användas inför ett kafferep, med kaffekoppar, sockerskål, gräddkanna, termos och små likörglas. På så sätt blev serveringsvagnen plötsligt mer intressant för de som kom att stanna till och har jag tur så blir den såld inom kort. En kvinna har gått och kikat på den nu i ett par dagar och om min magkänsla är rätt så kommer hon att slå till :).

Jag gillar verkligen det här med att stå och sälja saker till andra samt att pyssla och fixa så att det ska bli lite roligare och mer attraktivt för dem som besöker loppisen. Ryktet börjar sprida sig, vilket också är roligt. Under sommaren har jag också funderat mycket kring vårt slit och släng samhälle som existerar jämsides med det växande intresset för återvinning.

Här om dagen pratade jag med en kvinna som höll på att rensa sitt nyinköpta hem. Hon berättade att hon hade en del saker hemma som hon undrade om jag eventuellt var intresserad av att sälja på loppisen. Kvinnan berättade också att hon hade varit och kastat en massa saker under dagen, saker som hon tyck varit fula. När hon pratat klart bad jag henne att inte kasta fler saker utan att jag fått titta på dem för det som är fult för henne kan vara något väldigt vackert för någon annan. Jag blir helt till mig när folk säger att de rensat och sedan kastat iväg allt. Visst kan jag förstå känslan att man bara inte orkar hålla på och därför kör allt till tippen men samtidigt är det ju så mycket fint som går förlorat, saker som skulle kunna användas ännu en gång och kanske en gång till efter det.

Alldeles nyss var det en kvinna inne på loppisen och handlade och hon berättade att hennes man var ifrån Norrland och att det där fanns en liten second hand butik som heter "Andra varvet". Hon tyckte att namnet var så bra och passande på den lilla butiken. "Andra varvet"...det är ett väldigt bra namn som återigen för mina tankar till min dröm om att få igång min egen verksamhet, "Fröken Pralin"...nej, detta tåls att tänka på, det ska ta mig tusan kunna vara en dröm som blir sann, det gäller bara att vara lite modig och våga!