London-a vintagetrip- Day One.

För att få lite vårkänsla bokade jag och Mårten en resa till vackra London! Jag har många fina minnen ifrån London sedan den tiden då Fancy Lane bodde där. Mårten hade aldrig varit där tidigare så jag såg verkligen fram emot att få göra denna resa tillsammans med honom och vilken resa det blev! Helt fantastisk och alldeles, alldeles...underbar :).

Målet med resan var att vi skulle kolla in vintagemodet samt att få koppla av och bara njuta av våren såklart.

Vi bokade ett dubbelrum på ett hotell i Notting Hill Gate. Det var väldigt litet men var helt ok. Jag menar vi skulle ju ändå inte vara på rummet så mycket. Vi betalade cirka 1000 för oss två och två nätter och då ingick frukost, bestående av en buffé som erbjöd toast, flingor, ägg, pålägg, juice, kaffe och thé. Personalen var väldigt trevlig och ja, jag har då inget att klaga på :).

Vi landade på Stansted kring klockan 12 (engelsk tid) och sedan tog vi bussen in till London (den tog cirka en och en halvtimme). Vi blev avsläppta vid Marble Arch och vi promenerade sedan utmed hela Hyde Park. Ju länge vi gick desto mer slog det oss att våren stod i högan blom. Det var så vackert! Hyde Park var full av påskliljor och Magnolians blommor var magiska.Vi fick gå en bit innan vi kom fram till hotellet men promenaden var hur ljuvlig som helst. Solstrålarna värmde skönt i våra ansikten och lyckan sprudlade i kroppen (hi hi).

Väl på hotellet lassade vi av vår packning och sedan begav vi oss iväg till vårt första mål, Convent Garden. Enligt lite efterforskning som jag gjort innan resan skulle det finnas en hel del butiker där som inriktat sig på vintagekläder. Jag ville gärna komma hem med en fin klänning och Mårten hade sitt sikte på en tredelad kostym. Den första butiken som vi sprang på hette WOW Retro. Butiken var indelad i två kan man säga, i den första ingången fanns alla damkläder och sedan i en butik bredvid fanns alla herrkläder. Personalen var lite väl upptagna med att stå och spegla sig själva och det var tyvärr inte så mycket som lockade vare sig för mig eller Mårten. På herrsidan fanns det en hel del gamla MC-jackor och kavajer och damsidans utbud kommer jag knappt ihåg. Hur som helst så kikade vi in lite fort men gick lika snabbt vidare mot nästa äventyr.

Nästa butik som vi råkade stöta på var Pop Boutique. Även den låg i Convent Garden men här fanns mest 70- och 80- tals prylar, inte riktigt den tidsepok som vi var ute efter men den var helt klart värt ett besök, när vi ändå var i närheten.

Innan resan hade vi läst lite om butiken Rokit- true vintage clothing. Magen började att kurra vid det här laget men precis när vi var på väg att ge upp att hitta butiken och gå och äta istället så dök den plötsligt upp mitt framför oss. Det var en trevlig butik med mycket kläder men jag måste säga att även här så var 80-talet den tid som verkade inspirera ägarna mest. Det fanns inte många kläder som var äldre än så och sen reagerade jag också på att de sålde nygjorda smycken som jag inte alls tyckte passade in med "true vintage clothing". Det var kul att få uppleva även denna butik men varken jag eller Mårten gjorde några fynd där.

På jakt efter ett mysigt matställe.

Lite frän arkitektur.

Slutligen hittade vi ett ställe som var helt ok, i en stor marknadshall. Maten kunde sedan avnjutas till tonerna ifrån en kvinna som "bara sådär" ställt sig för att sjunga opera. Gillar inte opera generellt men måste säga att kvinnan hade talang.

Efter att ha avnjutit lite mat och en god engelsk öl i solen fortsatte vi vår vintageshopping med att leta upp Blackout II. Jag hade nog en del förhoppningar om att kunna göra några fynd där då den verkade ha riktat in sig på sådant som vi verkligen gillar, 40-50 tals kläder.

Butikens coola logga.

En blick in i skyltfönstret och jag var såld :).

Det var tillsynes en ganska liten butik men den hade verkligen kläder ifrån den tidsepok som jag och Mårten hoppats på. Jag letade främst efter klänningar men hittade inget som föll mig i smaken, trots att ägarinnan efter ett tag uppmärksammade mig på att det även fanns en undervåning med kläder. Jag blev överlycklig och sprang ned men tyvärr, nej det var inget som ropade "Fröken Pralin, köp mig, du måste bara ha med mig hem" :). Mårten däremot hade väldigt flyt. Med hjälp av en kvinna som arbetade är lyckades han hitta en tredeladkostym ifrån 40-talet. Han provade den och hans ögon lyste förväntasfulla när han klev in i provrummet och när han kom ut, med kostymen på så kan jag säga att hans ögon fullkomligt glittrade för kostymen var som gjord för honom. Han var så fantastiskt snygg i den att till och med kvinnorna som arbetade i butiken var mäkta imponerade :).

Nedervåningen var fylld av kläder, skor och väskor.

Mårten med delar av sin kostym på sig. Kvinnan, som förövrigt hade en väldigt coolt stil själv, försöker att hitta en matchade slips till hans outfit.

Medan Mårten provade kostymen och letade efter slipsar hittade jag själv en ganska söt rödstickad kofta som jag fastnade för. Den hade varit fin att ha på sig en lite kylig vårdag men när jag såg vad den kostade så kände jag att jag var tvungen att prioritera. Den kostade 350 kronor, ungefär, vilket jag tyckte var ganska dyrt då den inte utmärkte sig något särskilt. Söt men inte mer än så, så den fick hänga kvar. Mårten hittade ingen slips men han gick glad och nöjd därifrån med sin tredelade kostym som blev hans för cirka 1500 kr.

På vår promenad hemåt tittade vi in i en liten hatt- och kepsbutik, Laird London, som visade sig vara ett familjeföretag sedan långt tillbaka i tiden. De tillverkade sina hattar och kepsar själva, som jag förstod det. Butiken var faktiskt värt ett besök för det var verkligen en butik för det manliga klientelet. På disken stod en silverbricka med en karaff fylld av konjak eller möjligen whiskey och bredvid stod små glas. Det är nog ingen dålig affärsidé att bjuda sina kunder på lite gott att dricka medan de väljer ut sin nya favorit hatt eller keps:). Det blev ingen affär för oss men killen som hade butiken rekommenderade affärskonceptet "Liberty´s" (Londons motsvarighet till NK) och där hittade Mårten en keps som fick följa med hem till Svedala. Kepsen var inte särskilt dyr, han fick betala 450 kr för en keps som kostar cirka 800 kr i Stockholm.

 

Musikalreklam

Day One i London gick så mot sitt slut. Trots att vi var ganska trötta efter resan och efter vår jakt på de rätta vintagefynden så beslutade vi oss för att avsluta dagen på det enda rätta sättet, fish ´n chips och öl på en engelsk pub i Portobello :).

Skål för oss och för vår resa!

Nej, påfyllning på det va?