London-vintagetrip- Day Two

Tips! Allt markerat med grön text är länkar som ni kan klicka er vidare på.

Efter en helt perfekt första dag i London nalkades så småningom dag två. Solen sken lika starkt och tydligt som under gårdagen.Vi sov relativt gott i det lilla hotellrummet och innan vi begav oss iväg mot dagens mål, Camden Town, avnjöt vi en frukost i hotellets källare tillsammans med en grupp spanjorer (älskar att höra dem prata. Det får mig att minnas min tid i Spanien :)).

Väl ute på gatan drog jag efter andan...inte för den friska luftens skull utan för den värme som slog emot mig. Min kropp liksom "sörplade" i sig all D vitamin den kunde komma åt och  mitt hjärta njöt, det är en sak som är säker. Må värmen komma hit till vårt kära Svedala snart, är så trött på att frysa!

Jag har varit i Camden förut och jag älskade det då men jag tror att jag älskar det än mer efter denna resa, kanske var det för att solen sken lite extra eller så var det för sällskapets skull, min fina pojkvän (inte för att jag älskar min fina Fancy Lane som jag var där med senast, det ena utesluter inte det andra ;)).

Vårt första stopp blev på ytterligare en av Rokits butiker, ROKIT Camden, och frågar ni mig så var denna något bättre än den i Convent Garden, även om denna var mindre. På övervåningen hittade jag en fantastisk resväska som jag gärna hade tagit med mig hem, om det inte hade varit så att vi reste "light" (endast med handbagage). Inte var den särskilt dyr heller utan kostade cirka 300 kr.

Den fina resväskan.

Snyggt märke, undrar dock om den är gammal eller om det är en nytillverkning?

Det fanns en del second hand butiker i Camden. Tyvärr minns jag inte namnen på alla vi besökte men det var särskilt en butik som fångade vårt intresse, eller främst Mårtens intresse :). Butiken verkade ha allt han letat efter, gamla arbetarbyxor, hängslen, en gammal arméjacka (precis en sådan han provat på Sivletto förutom att detta var ett orginal),. Faktum är att jag inte minns allt roligt som han tittade på. När det gällde kläder till mig såg det lite värre ut. Återigen fanns det mest klänningar ifrån 80-talet (whats up with that??). Jag tror vi var inne i butiken i flera timmar (iallafall kändes det så) och när vi kom ut, och jag tror det var första gången det hände i mitt liv, så var Mårtens påse större än min :). Det var riktigt roligt att se någon annan fynda och vilka fynd han gjorde sen :).

Allt shoppande gjorde oss hungriga så vi tog oss till det lilla torget intill "ån" där vi kunde välja mat ifrån världens alla hörn. För mig blev det indiskt och för Mårten turkiskt. Med varsin tallrik satte vi oss i solen och njöt av både maten, solen, Camden och varandra.

Jag ville så gärna hitta något jag med och ett tag trodde jag att Camden skulle kunna erbjuda mig något. Vi hittade en butik full av nytillverkade klänningar i gammal stil (50-tal). Ungefär sådana som finns att köpa på Sivletto. De hade en del koftor som jag gillade men när jag provade den ena klänningen efter den andra insåg jag att de inte var av den bästa kvalitéten. Det stod ut trådar lite här och var och när jag provade en blus så ramlade en knapp av, bara så där! Jag provade en svart klänning som hade en fin modell men när allt annat i butiken mest verkade hålla för en tillställning vågade jag inte lägga några pengar på den. Den var visserligen på rea men kostade fortfarande 40 pund. Nej, det blev inga fynd för mig i Camden men det gjorde mig inte så mycket då jag fick uppleva mycket annat runt omkring shoppandet (för att läsa lite om vintageshopping i Camden klicka er vidare på Vintage in Camden).

En särskild upplevelse som både Mårten och jag kommer att minnas är att vi träffade en medlem ur bandet "Excellos". Vi gick runt i Camden och hamnade slutligen i ett litet hål i väggen där de sålde 50-tals kläder på ena sidan och 50-tals saker på den andra. Jag och Mårten gick och tittade lite när en av butiksinnehavarna plötsligt intresserar sig för Mårtens jeans. Han börjar fråga vart han hade hittat dem och sedan ledde konversationen ifrån det ena till det andra. Det visade sig att mannen ifråga hette Trevor och att han och bandet han spelar i varit och spelat i bl.a. Stockholm. Han kände till Sivletto och om jag minns rätt var han vän med någon där. Trevor berättade att den andre mannen som han delar butiken med heter Chris Farlowe (läs mer om honom här). Jag har googlat honom och förstått att en av hans låtar "out of time" hamnade etta på UK singles Chart år 1966. Trevor berättade också att han spelat med en hel del kändisar och att några nu gjort en dokumentärfilm om honom "Chris Farlowe The Film". Vi pratade med Chris också och han berättade att han hade varit en del i Sverige och så klart passade han på att säga de få fraser han kunde på svenska :).

Jag kunde inte låta bli att nämna att Mårten är väldigt duktig på att spela munspel och att även han spelar med i ett band. Trevor blev väldigt intresserad och bad Mårten att skriva upp bandets namn (Billy Momo) samt även hans email adress! Vem vet, kanske får vi höra Mårten spela med Excellos i framtiden ;).

Det var hur trevligt och intressant som helst att stå och prata med dessa två musikintresserade män. Innan vi gick såg jag till att be om att få fota Trevor och Mårten som ett minne (Chris hade tyvärr hunnit iväg). Trevor gav oss sedan en EP som Excellos släppt som ett minne ifrån honom till oss :). Jag säger bara: "WOW, vilket möte"!

Trevor och Mårten

LYSSNA PÅ EXCELLOS

Trevor rekommenderade oss att besöka "The Blues Kitchen" när jag frågade honom efter en bra pub. Vi hade gett upp hoppet lite om att vi skulle hitta dit när vi plötsligt såg det framför oss. Vi gick in och kikade lite och bestämde oss ganska omgående för att återvända lite senare under dagen. Stället var precis i vår smak och vi fick dessutom veta att husbandet skulle uppträda senare på kvällen.

Vi lämnade Camden för en stund och begav oss till Oxford Street då Mårten gärna ville se Picadilly Circus. Efter att ha begrundat detta spektakel i någon sekund vandrade vi vidare och så småningom tog vi oss tillbaka till Camden och "The Blues Kitchen" för att äta middag, dricka gott och lyssna på musik.

LYSSNA PÅ HUSBANDET PÅ "BLUES KITCHEN"

Vi hade en mycket trevlig kväll. Maten var god och Mojitodrinkarna gick inte att klaga på :). Bandet började spela ganska sent men vi stannade kvar ett tag in på deras spelning, innan vi blev alldeles för trötta och började längta hem till huvudkudden på hotellet.

Innan dag två gick till ända hann vi uppleva ytterliga en häftig händelse som jag vill dela med mig av. På väg hem i tunnelbanan, i en av de många gångarna, stod en trubadur och sjöng en gammal Leonard Cohen låt, "Hallelujah". Precis när han kom till refrängen hade det bildats en liten kö och det gick inte att komma vidare utan kön gick sakta framåt. Trubaduren tog ton: "Hallelujah, Hallelujah..." och snart var det en man i kön som föll in i sången och en annan efter honom. Snart stod nästan en hel hop av köande tunnelbaneresenärer och sjöng "Hallelujah, Hallelujah" medan de sakta gick framåt. Jag minns att jag rös och att jag tänkte. "det HÄR, kan bara hända i London"!