Ni som läst mitt tidigare inlägg om vår "Dag Två" i London förstår att den dagen blir svår att slå mär det gäller upplevelser och starka intryck. "Dag Tre" var minst lika härlig men något lugnare. Jag och Mårten packade våra väskor och lämnade hotellet på morgonen och sedan tog vi en promenad till Porto Bello för att inta vår frukost där. Vi hittade inget mysigt café utan valde slutligen att köpa en macka på Subway och en kaffe på Starbucks som vi bar med oss till en park i närheten, där vi satte oss och åt i solen.
Tänk vilken tur vi hade med vädret. Under alla tre dagar hade vi strålande sol och 24 grader varmt! Ja, det är bara att se positivt på det hela, snart är samma värme här!
Efter frukosten gick vi tillbaka mot hotellet för att hämta våra väskor. På vägen stannade vi till vid en butik, som vi gått förbi tidigare men som då varit stängd, vid namn "Dolly Diamond" (klicka här för att läsa mer om butiken). Vi hade tittat in igenom skyltfönstret och tyckt att den verkade intressant.
Dolly Diamond var öppet när vi kom tillbaka så vi smet förstås in lite snabbt. Butiken var väldigt liten men Mårten hittade direkt ytterligare en tredelad kostym som han blev intressserad av. Det var en kritstrecksrandig kostym, en brun, ifrån 60- eller 70-talet. Han var bra sugen på den men på grund av platsbrist i handbagaget valde han att avstå. Butiksinnehavaren meddelade att om han ångrade sig så var det bara att han mailade dem så kunde de skicka kostymen till honom. Det är bra service det :).
Medan Mårten provade kostymen gick jag själv runt i butiken i förhoppning om att hitta något till mig själv. Jag hade ju inte hittat något än. Till att börja med provade jag en vårjacka, en kavajliknande jacka med pälskrage (fuskpäls). Den var väldigt fin men den kostade 145 pund. Jag fick en känsla av att den inte var så gammal som informationen på prislappen ville antyda, att den var ifrån 70-talet. Efter att ha provat den av och till bestämde jag mig för att hänga tillbaka den. Det handlade om lite för mycket pengar för något som jag visste väldigt lite om.
Jag hade precis gett upp tanken om att även jag skulle få komma hem med en fin vintageklänning eller något liknande när jag skymtade något grått på en galge. Inledningsvis trodde jag att det var en kavaj men när jag tog fram den visade det sig vara, inte bara en kavaj utan en dräkt (kavaj och kjol). Det stod ingen storlek på den men mitt ögonmått sa att jag kanske kunde ha den. Jag provade den mest för skojs skull men när den väl satt på så ville jag inte ta av mig den :). Det var som med sminkväskan på vintagemässan för en tid sedan, när jag väl lagt min hand på den så kunde jag inte släppa den :). När jag visade Mårten dräkten och hans ögon glittrade förstod jag att jag äntligen funnit mitt vintagefynd. Dräkten var ifrån 40-talet och i väldigt bra skick. Lyckan var gjord, nu är det bara att vänta på rätt tillfälle dåmin dräkt kan komma till användning :).
Lyckliga och glada lämnade vi Porto Bello och Dolly Diamond för att bege oss till hotellet och sedan vidare till Marble Arch, varifrån bussen till Stansted skulle gå senare på eftermiddagen. Vi valde att promenera genom Hyde Park till Marble Arch. Parken var fylld av härliga dofter och blommande träd och växter. Det var otroligt vackert! Vårkänslorna sprudlade inte bara i Mårten och mig utan även i en hund som glatt snurrade runt, runt, runt...i jakten på sin egen svans :).
Sammanfattningsvis vill jag säga att resan till London verkligen fortlöpte över bådas våra förväntningar. Vi uppfattade londonborna som väldigt trevliga och det där lilla extra "cheers" gör verkligen skillnad. Attityden blir en helt annan, även om det är ett ord som uttrycks utan egentlig eftertanke.
Under de tre dagarna som vi var i London hade jag även ett annat "mission", lite vid sidan av vintagesökandet. Jag ville gärna ta mig till den stora kedjan "Primark"som har ett enormt utbud på kläder och diverse andra saker till ett väldigt förmånligt pris. Jag insåg dock snart att jag skulle bli tvungen att prioritera bort Primark då det helt enkelt inte fanns tillräcklig med tid. Det roliga var att när vi gick mot busshållsplatsen, varifrån bussen till Stansted skulle gå, visade det sig att Primark låg tvärs över gatan! Kan man ha mer tur :)? Hur som helst, medan Mårten satte sig på en bar för att avnjuta en engelsk cider, sprang jag snabbt in i butiken för att åtminstone få en glimt över vad de hade att erbjuda.
Så snart jag klev in igenom dörrarna insåg jag att det var som att låta ett barn stå och titta på när ett annat barn äter glass, utan att ge den en egen glass! Det fanss SÅ mycket roligt att handla men tiden var emot mig. Jag bestämde mig därför för att låta denna resa vara en ren vintageresa MEN att jag nästa resa till London bara måste se till att ha tid för lite "Primarkshopping"!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar