Äntligen händer det...

Lite nervös sitter jag här framför datorn och tänker på vad som komma skall. Vi är alldeles straxt på väg hem till Nyköping, dels för att hämta hem lite saker men också för att jag äntligen ska få återförenas med mina två små prinsar, Gandhi och Gibbs :). Jag är överlycklig men också lite nervös, som sagt. Det är ju inte bara att hämta de små utan att det blir konsekvenser för dem. Jag har läst att det kan vara väldigt stressande för en katt att byta miljö (det är det ju även för oss så det kan man ju förstå). Gibbs har aldrig åkt bil och nu ska han helt plötsligt åka över  15 mil, det blir en utmaning. Jag har dock fått goda råd om att köpa en viss spray på apoteket som ska lugna katterna.

Anledningen till att de bott på annan plats är för att jag, som ni vet, separerade för en tid sedan och vid det tillfället ansåg jag att det bästa för katterna var att stanna kvar på gården, med mitt ex. Med tiden så har saknaden blivit stor och saker och ting har förändrats så nu kände jag att det var dags att låta dem få bo med mig. Att låta dem bo i en liten etta kändes inte rimligt men nu när de har möjlighet att bo på landet är ser jag inga hinder...jo...ett...allergi! Min käre Mårten är allergisk men vi vet inte riktigt i vilken grad. Vi har förberett i huset genom att stänga av vissa delar så nu hoppas och ber jag att allt ska gå vägen och att livet kan börja flyta på lite mer.

Ser verkligen fram emot detta och kan nästan inte tro att det är sant. Mina katter har betytt väldigt mycket för mig och Gandhi och jag har levt tillsammans i 10 år, jag är nervös men lycklig!

Tack Mårten, min älskling, för att du gör detta för mig! Du är "värsta" killen, alltså ;)!