Så hur gick det igår när vi så äntligen skulle hämta mina kära katter? Ja, det var en liten pärs kan jag avslöja men i det stora hela är jag ändå överlycklig över hur bra det gick.
Själva hämtningen gick över förväntan. Båda katterna var på gården (den ena har ibland varit ute på äventyr och inte kommit fram). På gården befann sig kattvakterna, är glad att de åkt ut i ur och skur och matat dem (när gårdsinnehavaren inte varit hemma). De berättade att de gett katterna mat men att de varit oroliga att de varit utan mat en tid då gårdsinnehavaren inte lyckats kontakta dem. Enligt dem hade katterna varit vrålhungriga. När jag fick höra detta insåg jag att jag fattat rätt beslut, att låta dem flytta.
Min stora kisse, Gandhi, klev in i buren utan problem och det gjorde även Gibbs även om han var något mer motsträvig. Kära Mrs Murphy hade tipsat mig om en spray som jag skulle spraya burarna med, en spray som finns att köpa på apoteket. Jag vet inte om den gjorde någon direkt verkan, det är svårt att säga.
Efter att ha åkt 5 km, bajsade Gibbs i buren. Jag fick panik och Mårten (stackarn) höll på att kräkas. Som tur var, var vi i närheten av en ica butik så vi körde in där, fort som bara den. Mårten fick rusa in och köpa papper och något lukta gott medel medan jag tog ur Gibbs och försökte hålla honom lugn. Han hade bajs överallt, vilket resulterade i att även jag snart hade bajs överallt, yuack!!
Buren blev rengjord men jag lyckades inte hålla i Gibbs i slutändan. Han smet ur mitt grepp och sprang rakt mot den stora vägen. Jag kan säga att jag var rätt stressad vid det laget och kände hur tårarna började fylla mina ögon.
Gibbs var som tur var bara rädd och gömde sig i gräset i dikeskanten, så jag fick tag på honom utan att olyckan var framme.
Vi packade in oss i bilen igen och for vidare. Efter några mil bajsade han dock igen, mitt på motorvägen!! Mårten var färdig att kräkas igen och jag...nä...jag minns inte vad jag gjorde. Vi fick åka vidare med bajslukten och en skrikandes katt tills vi lyckades stanna till vid en polisplatskontroll. Mårten fick rengöra buren, igen, och jag försökte få ut Gibbs utan att han skulle trampa runt för mycket i skiten. Puh!!! Jag blir trött bara jag tänker på det!
Jag insåg att det inte var någon mening att sätta in honom i buren igen så jag svepte in honom i en filt och höll honom i min famn. När vi åkte vidare somnade han så småningom i min famn och var däckad fram tills att vi kom fram till gården, deras nya hem!
Gandhi var den ängel han alltid är. Han låg i sin bur och gjorde inte mycket väsen av sig. Han "pratade" lite ibland men sedan sov han mest.
Vi såg till att spraya lite av den lugnande sprayen i huset och jag visade dem vart kattlådan var. de fick mat och sen var allt lugnt. De åt och gick på lådan som att inget hänt :).
Vi har spärrat av en del av huset men vi måste göra om grinden för katterna var visst lite smidigare än jag kom ihåg. Vid ett tillfälle hittade jag Gandhi i soffan (innanför avspärrningen) helt utslagen :). De verkar dock ha lärt sig nu, att de inte ska hoppa över.
Natten var lugn, Gibbs väckte mig en gång men efter att jag suttit hos dem en stund kunde jag återgå till min egen säng och min stora prins :).
Idag fick de gå ut en kortis och Gandhi la sig på grusgången och rullade runt...DET mina kära läsare är ett bra tecken på att det här kommer att gå bra :).
Mårten nyste lite när Gibbs hoppade upp i hans knä och han gosat med honom men känner annars inte av dem, inte än åtminstone (han är en klippa).
Nu sitter jag här och skriver och Gandhi ligger i en fåtölj utanför och Gibbs ligger bakom mig i sängen och sover. Det är så att jag börjar gråta...tänk...äntligen är de här!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar