Över förväntan...

Ja, ja, ja...jag erkänner att mitt fokus ligger på mina prinsar för tillfället, men inte skäms jag för det inte :). De har varit borta ifrån mig så länge och mitt hjärta har känt en ständig oro, så de förtjänar all fokus ifrån mig.

Jag vill egentligen bara förmedla, då jag vet att en del undrar, att det går så otroligt bra, över förväntan! Det är makalöst hur väl de har anpassat sig till den nya miljön. De fick gå ut lite redan igår (jag vet att det är tidigt att släppa ut dem redan andra dagen i sitt nya hem men jag kände mig relativt trygg med att de inte skulle dra iväg). Det var inga problem, de var lite nervösa men de höll sig i närheten.

Idag har de varit ute hela dagen och de har varit kvar på gården hela tiden. Gandhi var ute en sväng och efter någon timme gick han in och käkade och sedan gick han och la sig för att vila en stund i sin fåtölj. Gibbs har varit ute hela dagen fram tills nu (han ligger för tillfället bakom mig i fåtöljen och sover.

Grannen och hans hund, Chippen, kom förbi och hälsade på en kortis tidigare idag. Båda katterna var intill huset och när de såg hunden sprang Gibbs undan MEN Gandhi sprang mot hunden och jag vet att jag tänkte: "men vad gör han, ser han inte hunden"? Sedan förstod jag att han sprang fram för att han skulle skydda Gibbs, sin lillebror :). Det är nästan så att jag trodde att det skulle vara tvärtom, Gibbs har alltid verkat tuffare men jag insåg nu att jag haft fel. Gibbs är nyfiken och öppen men också väldigt försiktig. Det är Gandhi som får göra saker först och sedan kan han följa honom :). 

 

Stackars Chippen, han blev nog rätt chockad när Gandhi markerade som han gjorde. De var långt ifrån varandra och det hände inget mer än att Gandhi la sig en bit bort och tittade stint på Chippen. Det räckte dock för Chippen, han var inte alls lika kelsugen som han är i vanliga fall utan ville nog mest bara gå hem. Det var en häftig händelse, jag har aldrig sett Gandhi skydda Gibbs på det sättet. Jag får nog sluta vara så "mammig" när det gäller honom, han kan (bevisligen) ta hand om sig själv (och de som står honom nära) :).

För övrigt lovar jag att inte skriva alltför mycket om mina katter framöver. Är bara så himla lycklig över att de är hos mig och att allt går så fantastiskt bra! Nu vet jag till 110 % att jag handlat rätt :). 

(Kommande inlägg och mina prinsar kommer att skrivas på min sida som heter: "mina prinsar", för den som vill följa deras anpassning till det nya hemmet).

Här följer lite bilder ifrån dagens äventyr: