En tur på isen.

 

En morgon när Mälaren låg frusen under det tjocka vita täcket tog Mårten med mig ut på ett litet äventyr. Vi tog på oss ordentligt med kläder och vandrade sedan rakt ut på isen för att besöka ön på andra sidan. Den ö som jag under hela sommaren stått och blickat ut mot och varit så hemskt nyfiken på. 

Första stegen på isen var lite ostadiga men sedan tog äventyrskänslan vid och jag glömde bort det osäkra och vandrade på. En bit ut började dock stegen att kännas annorlunda och när jag tittade ned i mina fotavtryck såg jag hur de sakta fylldes med vatten! Hjärtat hoppade till och jag blev plötsligt medveten om att jag faktiskt stod mitt ute på en stor sjö. Mårten såg vad som hände och vi började sakta att gå åt mot säkrare mark...eller is ;).

Vi kom över sjön utan fler dramatiska ögonblick. Mårten berättade att ön vi nu befann oss på var en s.k. urskog som inte längre får naturvårdas (hoppas jag förstod saken rätt). När jag gick i skogen förstod jag att det inte bara var gott att skogen nu lämnats åt sitt öde. Ön var vacker och trivsam...men om ett par år kommer den säkerligen att vara ogenomtränglig. Redan nu hade flertal träd fallit över varandra och enligt reglerna ska dessa träd bara ligga, vilket innebär att ön förfaller...eller som de säger blir urskog. Jag antar att det handlar om djurlivet, det mindre djurlivet. Enligt Mårten trivs bl.a. skalbaggar i denna urskogsmiljö. Good for them then :).

Här följer lite bilder ifrån vårt lilla äventyr på Mälaren och ön där intill :).

 

Jag insåg, mitt ute på Mälaren, att vi alla har en ängel som vakar över oss ;).