Dansande grävlingar och osynliga bävrar?

När en vecka har gått och jag återigen får åka ut på landet för att umgås med mina tre prinsar, mår mitt hjärta gott. Jag önskar verkligen att jag kunde ha dem hos mig hela tiden men det som värmer mig när saknaden blir stor är att jag vet att de har det bra tillsammans, Mårten tar hand om prinsarna och prinsarna tar hand om Mårten :). 

Sen är ju Mårten världens bästa som nästan varje dag skickar bilder eller små filmer som berättar om katternas upptåg och liv (vilket jag uppskattar otroligt mycket).

Som alltid när jag är på besök brukar vi ge oss ut på ett litet familjeäventyr ;), och så gjorde vi även i helgen. Vädret var inte det roligaste, det var disigt och grått men temperaturen var behaglig och den friska luften skulle göra oss gott. 

I skogen hittade vi spår i snön som vi inte sett tidigare. De förbryllade oss men efter att ha googlat lite kom vi fram till att det var grävlingsspår. Vi roade oss att följa dem en bit men när spåren försvann långt upp i skogen gav vi upp och valde en annan väg. Det såg lite ut som att grävlingen dansat sig fram så Mårtens berättelse om den dansande grävlingen blev  plötslig lite mer verklig ;).

Vissa blir tröttare fortare än andra så då är det ju bra att ha en matte att vila på :).

Efter promenaden tog Mårten och jag bilen en bit bort för att kolla om vi hittade spår efter bäver. Någon i byn hade pratat om att det fanns bävrar i området och nyfikna som vi är ville vi se om vi hade turen att få en glimt av dem. Ja, just det... vi tog bilen och JAG körde ;). Det gick riktigt bra och det var hur kul som helst! En dag kanske jag håller det där jäkla kortet i handen ;). Några bävrar såg vi dock inte och inte heller några spår efter dem!