Fröken Pralin: Varför går helgen så fort...

I fredags efter jobbet mötte Mårten upp mig på Kungsholmen. Jag var uppe i varv och väldigt hungrig efter en stressig dag så det var skönt att få träffa kärleken och sedan ta en sen lunch tillsammans. Mätta och något lugnare gick vi sedan för att hälsa på fina Linda som driver O.L.D Ateljé. Har ni inte varit där än och kikat så måste ni se till att göra det. Det är en otroligt mysig butik som inretts med mycket kärlek och omtanke. Det känns som att det finns en historia bakom var sak. Är det så att du vill ha en klänning eller en kostym uppsydd så är det hit du ska gå!

När vi sagt hej då till Linda fortsatte vi till Gamla stan och mitt smultronställe, under kastanjen, för att ta en kopp kaffe. Älskar verkligen att sitta under trädet, på det lilla torget. Var gång förflyttas jag till ett torg i Spanien, Italien eller Frankrike. Det är verkligen en oas mitt i allt kaos :).

Innan vi for tillbaka till Gärdet för att packa in lite flyttkartonger i bilen och fara vidare mot landet, hamnade vi av en slump på en liten loppis. På loppisen träffade vi två äldre herrar som började berätta om deras liv i Gamla stan på 50-60- talet. Eddi Grahn hette den ena och han skulle fylla 75 år nu i helgen. Jag ska berätta mer om honom och om vårt besök där i ett senare inlägg. För stunden nöjer jag mig med att berätta att jag i denna lilla loppbod hittade en klarinett :). Jag har ju letat efter en under en tid då jag känt mig nyfiken på om jag fortfarande skulle kunna spela (spelade ju klarinett under många år när jag var yngre). Denna gång var priset på instrumentet väldigt rimligt, varav jag inte kunde motstå. Så efter cirka 25 år blev jag plötsligt återigen med klarinett :).

På Gärdet hade vår fina duett fått sällskap av en gammal saab ifrån mitten av 70-talet (gissar jag). Enligt dekaler på bilen hade den kört rally i Lappland :). Alltid trevligt att se lite gamla tjusiga veteranbilar, särskilt på så oväntade platser som Östermalm (kan inte påstå att jag sett så många här omkring).

När vi rullade ned för gatan och in på den större gatan var allt så fridfullt. Det var inte mycket bilar ute och solen höll på att gå ned. Vid stadion var det dock liv och rörelse, Jon Bon Jovi skulle visst spela, men förutom det flöt allt på och resan ifrån stan till landet var riktigt behaglig.

En glad chaufför.

I Killinge delade vi på en liten flaska skumpa och pratade strunt. Därefter väntade sängen och en ny dag :).

På lördagen vaknade jag av att solen strålade in i sovrummet och värmde min kropp. Jag gick upp och fixade kaffe och sedan åt vi frukost i trädgården. Vi bestämde att vi skulle fara till Uppsala och utföra lite ärenden och sedan ta en promenad utmed Uppsala ån. Ett mål under dagen var också att besöka "Myrorna", en nyöppnad butik. En tjej på nätet hade tipsat om att hon hade hittat några oanvända 50-tals klänningar där.

Jag ska erkänna att jag provade säkert 10 klänningar men faktiskt var det bara en som fick följa med hem. en "fransklänning" jag ska ha på vår kommande "fransfest", när den nu blir av. Det gäller att vara ute i god tid ;). Jag hittade också en leopardmönstrad kofta som jag tänkte ha med mig till Frankrike senare i sommar, temat på resan är ju "Team Leopard" :).

Tillbaka på gården var jag ju tvungen att testa mina musikaliska talanger och även om jag var lite ringrostig inledningsvis så lyckades jag faktiskt spela några trudelutter. Insåg dock att det nog är bra att lämna in klarinetten för en uppfräschning. Tyckte det var riktigt roligt så nu ska jag se till att leta fram mina gamla notböcker :). Det är aldrig försent att ta återuppta gamla intressen ;).

Solen höll sig framme fram till halv nio. Vi han precis äta middagen, grillat, innan solen sedan sakta försvann. För att få en glimt av det sista ljuset för denna kväll bestämde vi oss för att ta med prinsarna på en promenad ned till vattnet.

Gandhi på väg till sjön.

Mårten intar bryggan i solnedgången.

Gandhi förvånade oss verkligen när han sprang ned till vattnet, rullade runt på stenavsatsen intill bryggan och sedan helt orädd även gick ut på bryggan, först till Mårten men sedan gick han bara vidare ut en bra bit, innan han vände och kom tillbaka. När det sen var dags att gå hem var det som att försöka få med sig ett trotsigt barn, han trivdes uppenbarligen bra där, vid vattenbrynet ;). Gibbs däremot var mer försiktig och vågade sig inte lika nära vattnet som Gandhi.

Medan solen gick ned i horisonten gick vi igenom skogen tillbaka hem, allt var så idylliskt (jag berättar inte här att det var sjukt mycket mygg i skogen på vägen hem ;)).

På söndagen vaknade vi till ännu en vacker dag och det var inte vilken dag som helst utan morsdag...eller fel, jag menar mattesdag ;). Plockade lite blommor dagen till ära :). Var ute och kikade på Facebook under dagen och såg alla meddelanden till alla mammor. Så klart grattade jag min egna fina mor men jag kände att jag också behövde lite uppskattning... som matte till två bedårande prinsar (japp, jag erkänner, de är som mina små skitungar he he).